VÄRLDENS BÄSTA MAMMA! (2 år sedan vi sågs)

I dag är det två år sedan mamma dog. Jag saknar henne lika mycket som dagen efter hennes död, men saknaden har förändrats lite. Nu vet jag att jag aldrig kommer få se henne igen. Att hon aldrig kommer tillbaka. Dagen efter hennes död så var allting så overkligt. Jag såg bilder hela tiden, över hur det såg ut när hon drog sina sista andetag, hur hon såg ut när hon skällde på sköterskan. Vad hon sa när hon var medveten om vad hon sa och vad hon sa när hon inte var medveten om det. Hur hon va då morfinen gjorde så att hon var någon annan stans. I veckor efteråt spelades olika senarion från Hospies upp hela tiden, oavsett vad jag gjorde. Men tack och lov, så bleknades dom här sekvenserna med tiden och nu måste jag tänka på det ordentligt för att det ska komma tillbaka. Det är en otrolig lättnad att kunna släppa det och faktiskt acceptera att så här är det. Ingenting någon kan göra någonting åt. 

Jag vet att den dagen jag får egna barn så kommer det bli jobbiga perioder igen. För jag vill också ha en "familj" utöver våran familj som får se våra barn växa upp. Någon man kan ringa till och fråga saker som ens mamma bara kan svara på. Dannes mamma har lovat att jag alltid kan få fråga henne och hon hjälper till, men det är inte ritkigt samma sak, men ändå skönt att veta...

Men det känns ofta väldigt tomt, ofta vill jag bara ringa och prata med henne. När jag har tråkigt eller är uttråkad så märks det allra mest. För förut ringde jag alltid mamma då. Lika som nu när jag varit sjuk i två veckor. Då är det bara mamma som duger. När jag var med Emil till Gotland, så ville jag bara ringa mamma och beklaga mig över vissa saker. Hon skulle varit med där och grejsat runt.

Jag saknar henne som F*N och jag kommer ALLTID att göra det. Men jag har lärt mig leva med det. Jag måste fortsätta mitt liv i alla fall, ingen annan kan leva mitt liv åt mig. Så därför går jag inte och sörjer dagligen. Och jag kan inte säga att jag en dag som i dag två år efter hennes död att jag sörjer mer än vad jag gjorde i går. Skillnaden är väl bara att i dag blir jag påmind om det hela tiden. Jag tänker på det mer i dag, eftersom det är dagens datum.

Precis 6 år sedan första operationen
2 år sedan hennes död.

I dag är det också fem år sedan Anna Lindh blev  knivskuren...

Men i dag har det även hänt någonting väldigt bra.. Visar bilder på det sen, men just nu är det mammas dag. Och det känns lite som att mamma har hjälpt mig att se till så att någonting bra också hände denna dag...


Nu ska vi snart åka till kyrkogården när Daniel kommer från spåret. Sen ska vi ner på stan och fira det som faktiskt är VÄRT att fira :) Det blir nog en DRINK också :D

KRAM
EM♥

Kommentarer
Postat av: Miss Biii

LOVE MAMMA B!!! & Grattis gumman!! :)

Postat av: Malin Lj

Årsdagar brukar vara lite extra jobbiga...för mig också... Kul att dagen har fått en positiv klang iallafall, är nyfiken på att få veta vad:) kramar om

2008-09-11 @ 17:57:55
URL: http://malinlj.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback